Skeptisk veckobokslut

Har under senaste veckan som småbarnsförälder funderat kring de påståenden om barnuppfostran man hör på öppna förskolan, hos farföräldrarna, på stan, på nätet och annorstädes. Önskar man kunde skriva upp allt man hör. Ibland glömmer man även de bästa av guldkorn. Fiskade lite på twitter och facebook efter andras favoriter. Den bästa är nog ”jag vet vad som är bäst för mina barn” av @ollesvensk. Tack Olle. Visst kan det ligga något i att föräldrarna är de som känner sina barn bäst. Men att de skulle veta vad som är bäst för dem, det finns det nog allt för många motexempel för att det skall kunna upphöja till någon regel.

På tal om öppna förskolan så drivs den i min lilla småstad av svenska kyrkan. Under sångstunden blir det

Kreationsm för småttingar

Kreationsm för småttingar

mycket gud och jesus, alltid åtföljt av ”Gud som haver”. På hyllan utanför lokalen låg lite kreationistlitteratur för barn. Kul. Det lär handla om Moses, alla gulliga djuren och sånt. Undrar hur många småbarnsföräldrar med barn som är hänvisade till religös indoktrinering för att ge sina barn lite social stimulans. Kyrkan har här nischat in sig på ett sätt som gör det svårt att konkurrera på mindre orter. Och hur finansieras verksamheten egentligen? Nu är jag ju inte medlem i svenska kyrkan längre, så någon skatt till verksamheten betalar jag inte i dagsläget. Men alla andra då? Skulle även jag få motsvarande skattesubventioner om jag vill starta en öppen förskoleverksamhet? Får rota lite i det. Har du någon aning, så lägg gärna en kommentar. För ett par dagar sedan arrangerade folkbildningsförbundet sensus, grundat av gamla

Fanken, jag missade!

Fanken, jag missade!

KFUK (vars bokstäver ni säkert kan lista ut vad de står för ett par av dem), ett spännande föredrag. Affischen ser ni här. Attans att jag missade det. Folkbildande var det säkert. Inget skrivet i lokalpressen om det. På nätet iaf.

Stämmer det förresten att vi människor i dag andas in dubbelt så ofta som på man gjorde på 1920-talet? Jag undrar det, men häromdagen läste jag en tidning där någon påstod det.

Hittade det här i min kavajficka. Gissa vem som rivit itu denna inte helt och fullt äkta sedel?

Min favoritbok ”The Secret” har fått en uppföljare riktad till ungdomar. Den önskar jag att jag hade haft på hyllan i min ungdom. ”Not!”.

Längre bort i hyllorna hittade jag boken ”Gilla läget”.

Shit for kids

Shit for kids

Med undertiteln: ”Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande”. Jag gick med den ena boken i handen över till hyllan där den andra boken stod, och jag kan svära på att det slog gnistor i luften mellan dem. Spänningen i lokalen var påtaglig. Det goda mot det onda. På en hyllmeter när.

Det har hänt mycket här i den lilla världen där jag bor. Kan inte plita ner allt här. Men visste ni att man med fördel kan ge barn med ADHD hampafröolja? Det visste inte jag heller.

Mitt album med fler skeptiska fotosnippets hittar ni här. Vi ses kära dagbok!

Advertisements
Det här inlägget postades i Skeptisk dagbok, Syd. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s